Bjuggren: Det offentliga måsta ta tillbaka makten över omställningen

För en klimatpolitik vi kan bära gemensamt, inte var för sig

Klimathotet kan inte mötas genom att vi, var och en, som individer själva ska bära omställningen på våra axlar. Att marknaden ska ta ansvaret tror väl ingen, möjligtvis med undantag från den delen av högern som förläst sig på Ayn Rand. Det finns en annan väg. Och det är en väg som vi i Sverige har provat förut: kraftfulla gemensamma investeringar, med ett tydligt mål byggt på en ekonomisk analys som tar hänsyn till rättvisa och rådande maktstrukturer i samhället. En grön fördelningspolitik om man så vill.

När Sverige gjorde resan från ett litet fattigt land nära polcirkeln till en av världens främsta välfärdsnationer så var det just detta som gjordes. När vi konkurrerade med andra länder gjorde vi det inte genom sämre löner och anställningsvillkor utan med vår samhällsmodell där företag och fackföreningar tog ansvar, tillsammans med en stat som garanterade trygghet, i tider av omställning. Stark a-kassa och vidareutbildning har skapat flexibla företag och trygga arbetare som kan möta strukturomvandlingar. Vidare sköt medborgarna upp delar av sin lön för att i utbyte få en värdig ålderdom, rätt till utbildning, välfärd och lika möjligheter för alla oavsett vilket hem man växte upp i. Dessa offentliga investeringar, strukturella i sin natur, kan ses som ett kontrakt mellan generationer – gör din plikt, kräv din rätt.

Det här är fortfarande en samhällsmodell som inte bara åtnjuter legitimitet, utan också fungerar. Klimatomställningen ska genomföras på samma sätt. Så att vanligt folk kan känna trygghet i omställningen. Att ensidigt klaga på individen för att hen inte gör tillräckligt kan vara direkt kontraproduktivt, och skapa en känsla av att samhället flyr sitt ansvar. Det saknas också ofta en klassanalys i den förda politiken. Det är helt rimligt att rika människor som kan konsumera och flyga obehindrat och därmed lämnar större klimatavtryck också får ta ett större ekonomiskt ansvar för omställningen. Men så länge fokus bara är på att du själv ska installera dina egna solceller och köpa en ny elbil blir det tyvärr väldigt dyrt att leva klimatsmart.

Ska vi lösa det här måste vi göra det tillsammans. Ett inkluderande förhållningssätt behövs, men precis som med all annan omställning ställs även krav på individnivå.

Verktygen för att göra denna kollektiva omställning finns i allt större utsträckning i dagens städer. Idag bor mer än hälften av världens befolkning i städer. Städerna producerar samtidigt cirka 70 procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

I Stockholm har vi kommit en ganska bra bit på vägen. Men vi kan göra mycket mer och bli en klimatpositiv stad. På individnivå ska det vara enkelt att leva klimatsmart. Det kan vara på den detaljnivån att det finns återvinningsstationer som fungerar och töms regelbundet. Vad gäller insamling av matavfall ligger Stockholm långt efter många andra svenska kommuner, det är helt orimligt. Vi kan inte skylla på att människor inte återvinner om infrastrukturen inte finns. Vi kan heller inte som politiker uppmana och förvänta oss att människor ställer bilen, om bussar inte går i tid och tunnelbanan är överfylld. Bilpoolen måste bli ett naturligt alternativ till kollektivtrafiken och då måste den bli mer lättillgänglig. Att ändra matkonsumtionen kan vi göra i de verksamheter som vi styr, genom att enkelt erbjuda fler vegetariska alternativ. Vi ska ställa krav, men också leverera möjligheterna för människor att möta kraven.

Det finns även andra, mer strukturella, saker som behöver göras för att Stockholm ska bli en klimatpositiv stad. Saker som kräver ett ordentligt åtagande från det offentliga. Något vare sig individen eller marknaden kommer att lösa. Precis som vi gemensamt investerat i fjärrvärme istället för att var och en ska lösa sin uppvärmning måste vi gemensamt ställa om resten av staden. Vi ska ställa höga krav på byggandet och att hela byggsektorn ska vara klimatneutral till år 2040. Vi måste lägga ner Bromma flygplats omgående och bygga en ny stadsdel med klimatsmarta bostäder, förskolor och skolor, idrottsplatser, äldreboenden och tunnelbana. Tunnelbanan måste byggas ut.

Det individuella ansvaret måste bli en del av ett större projekt. Ett projekt byggt på gemensam kunskap, gemensamt arbete, gemensam pliktkänsla och gemensam finansiering. Och där det offentliga måsta ta tillbaka makten över våra möjligheter att ställa om. Då kan Stockholm bli en klimatpositiv stad.

Emilia Bjuggren

Emilia Bjuggren är oppositionsborgarråd (S) i Stockholms stad med klimatansvar.