Kata Nilsson: Svensk järnväg är kolonial

För en klimatpolitik vi kan bära gemensamt, inte var för sig

TRE SNABBA MED:

Kata Nilsson, politisk redaktör på Piteå-Tidningen.


Hur förenar man socialdemokrati och klimatpolitik bäst?

– Socialdemokrati måste alltid utgå från att samhället är ett kollektiv där alla individer bidrar efter förmåga. När personer lämnas utanför förlorar man inte bara den känslan av tillhörighet, man slutar också bry sig om det gemensamma. Hur kan vi förstå denna för oss självklara samhällsanalys utan att förstå att hela samhället, alla dess individer, måste känna delaktighet i den gröna omställningen? Frågan borde inte vara hur man förenar socialdemokrati och klimatpolitik bäst, frågan borde vara varför det inte redan är en självklarhet och varför vi lallar på och låter MP äga frågan.

Vilken klimatpolitisk fråga är viktigast just nu?

– Frågor som rör drivmedel, infrastruktur, transporter och vanligt folks förhållningssätt till miljön. Svensk industri är redan på god väg att göra en omställning, även om det finns mer att göra även där förstås. Men människorna som jobbar i kraftverket eller i gruvan eller i skogen får hela tiden höra att de inte gör nog för klimatet. Inrikesflygen fasas ut i snabbare takt än vad järnvägen byggs ut. Norrländsk järnväg är inte skapad för att frakta människor, den är skapad för att frakta skog och malm. Det är därför du kan ta tåget från Stockholm till Narvik men inte till Piteå. Det är kolonialism. Men det är också därför våra industrier är på väg att göra en grön omställning i mycket högre takt än oss människor, för industrierna ges de rätta förutsättningarna. Vilket det pratas väldigt lite om, eftersom miljödebatten förminskats till att handla om vad varje enskild individ gör eller inte gör för miljön.

Har du klimatångest?

– Med tanke på individfokuset som länge präglat miljödebatten så måste folk ges förutsättningar att bli mer miljövänliga. Isabella Lövin (MP) sa i en intervju att “regeringen måste jobba med piska och morot” men piskan kommer alltid nu medan moroten ska vi vänta i 20 år på. Folk vill vara miljövänliga. Folk skulle vilja åka tåg från Piteå. Men det kan man inte, för Norrbotniabanan är inte i närheten av klar. Därför tar man bilen. Och man skulle kanske gärna ha en elbil men inväntar en andrahandsmarknad som ännu inte kommit för att trots alla skatteavdrag har inte alla råd med en splitterny Tesla. Allt detta skapar en ovilja att göra en omställning överhuvudtaget. Det ger mig ångest. Det ger mig ångest att se folk i min del av landet kalla regeringen för extremister och vända all form av miljötänk ryggen i protest.