Nasra Ali: Alla har inte råd att köpa sojakorv

För en klimatpolitik vi kan bära gemensamt, inte var för sig

I miljödebatten talas det ofta om hur bra vegetariska alternativ är för klimatet och hur sådana ligger i linje med en klimatsmart livsstil. Många köttälskare har nu börjat tänka om. Enligt Sifo så äter var fjärde svensk vegetariskt, vilket är en ökning från var femte för två år sen. Fler äter också grönt, ekologiskt, närodlat och mindre kemikalier. Det är bra.

Men vilka har råd med den omställningen? Vem har råd att äta vegetariskt? I lördags sändes ett inslag som heter ”Mer vegetariskt på tallriken, mindre pengar i plånboken” i programmet Plånboken hos P1. Inslaget belyste den stora kostnadsskillnaden mellan vegetariska och veganska halvfabrikat och motsvarande i kött.

I reportaget följer reportern med en tvåbarnsmamma som ska storhandla för kommande vecka. Familjen, som försöker äta vegetariskt tre gånger i veckan, anser att det största problemet är kostnaderna. En sojakorv kostar 127 kr/kg till skillnad från vanliga grillkorven som kostar knappa hälften – 60 kr/kg. Familjen handlar mycket grönt och en del vegetariska och veganska halvfabrikat. Det är okej att ibland ta fram halvfabrikat när man inte hinner laga, menade mamman.

Och visst är det så. Ibland orkar man inte kombinera jobb, pendlande och småbarn med timmar av matlagning. Det kräver, utöver kunskapskapital, även mängder av resurser, både i tid och pengar. Vem har då råd med vegetarisk kost? Vem har råd att handla ekologiskt och närodlat? Vem har råd att inhandla sojakorv för 127 kr/kg?

Jag kommer från en typisk invandrarfamilj i förorten. Jag växte upp i det segregerade Vivalla i Örebro där jag ofta mötte människor med liknande bakgrund som jag. När jag tänker tillbaka på vad vi åt när jag var liten så var det inte ekologiska grönsaker och sojakorv för 127 kr/kg. Majoriteten av de varor som inhandlades i mitt barndomshem var från den orientaliska affären längre ner på gatan eller i stormarknader. Varor och kryddor som påminde om hemlandet, multivitamin med begränsat näring, nutella med palmolja, flingor med en hel del socker, vitt bröd, kött i styckvis, ris importerat från andra sidan jorden. De produkter och varor som fanns i kylskåpet var långt ifrån ekologiska eller kemikaliefria.

För det var inte bara på grund av att kryddorna påminde om hemlandet som min moster ratade Coop Nära eller Ica till fördel för den orientaliska affären. Det var också på grund av priset. Min moster skulle än idag inte välja sojakorv för 127 kr/kg framför kycklingkorv som kostar hälften så mycket. Inte för att min moster inte bryr sig om klimatet eller min hälsa, utan för att hennes ekonomi inte tillåter henne att stilla sin klimatångest eller följa den vegetariska och ekologiska trenden.

Idag gör medelklassen sin egen nutella fri från palmolja, egen sojakorv, och vegetariska biffar. Den som inte hinner göra detta – som inte kan få ihop tiden med barn, jobb och flera timmars matlagning – har råd att inhandla vegetarisk och vegansk halvfabrikat med gott samvete.

Missförstå mig rätt, jag själv är vegetarian, har gjort en så kallad klassresa tack vare den svenska välfärden och kan göra livsval som jag har råd med. Men det är allt för sällan som perspektivet klass och socioekonomiska faktorer lyfts i debatten. Det är allt för sällan som vi pratar om vem som har råd med klimatomställningen. Vi sätter konsumentmakten i fokus och väljer att lägga ansvaret på individen. Vänstern måste börja föra en klassmedveten miljö- och klimatpolitik som handlar om strukturomvandling och kollektiva lösningar. Ansvaret för den hållbara konsumtionen måste flytta från individen till politiken.

Medelklassen och överklassen har råd att leva hållbart och stilla sin klimatångest, det har inte arbetarklassen.

Nasra Ali

Nasra Ali är förbundsordförande för S-studenter och kandidat till Europaparlamentet